Ozzy – Sexan

levi hielle-bergstrom 00:06 30 Nov 2019

Ozzys debutalbum Ett öga rött från förra året följde inga reglerHans texter har varit hänseendeväckande sedan starten och det faktum att en bok medberättelser och illustrationerföljde debuten visade att Ozzy inte bara är en MC utan också en historieberättare. Det är tydligt att hiphopsverige har förstått storheten i hans artisteri då många välkända namn trängs på uppföljaren Sexan. Ozzy är fortfarande lika egen men sprängkraften som fanns  debutalbumet saknas 

På Play 66 omges Ozzys hissnade falsetter av autotune. Kombinationen mellan intensiva texter och autotune är något som återkommer i olika former genom albumet. Glaciärer följer samma princip även om beatet är av annan karaktär. Albumets pärla är Regndansen där Ozzys poesi varvas med Michel Didas sylvassa verser som osar av kreativitet. Ozzy och Fricky kompletterar också varandra bra på dansanta Loverman. Om det är något spår på albumet som verkligen utmanar är det MJ. Personligen vet jag inte vad jag ska tycka, beatet är snyggt men den explicita texten kombinerat med raden ”Jag känner mig som Michael Jackson” från refrängen ger en underlig eftersmakOavsett vilken sidan man valt i svallvågorna efter Leaving Neverland tar låten emot då den leder tankarna bort från musiken.  

Ozzy är fortfarande unik i sitt sätt att skriva och framföra sina texter. Sexan springer ur hans intuitiva förhållningsätt till musik och det går inte att härleda resultatet till någon klar influens. Det är verkligen Ozzy och ingen annan som drömmer om intimitet och Dom Pérignon när han ylar sig genom refrängerna. Sexan träffar dock inte lika hårt som Ett öga rött  ljudbilden inte är lika varierad. Beatet på En Gång och Se på oss påminner exempelvis om varandra vilket känns onödigt då Ozzy är en oerhört kreativ artist. Med det sagt rör det sig fortfarande om en värdig uppföljare med många starka spår. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Nomad – Blåser på stormen

Nomad har sedan tidigare gjort sig ett namn på battle rap-scenen i Sverige. Där rappare tävlar genom att leverera dissar mot varandra inför en publik. Och det märks att det är just därifrån den skånska rapparen kommer. Hans debutalbum lägger stort fokus på texterna och hur de levereras.

Telos Vision - Unlike the Night

Telos Vision har släppt EP:n Unlike the Night. Det är ett verk med gitarrdrivna indierocklåtar, bra melodier och överlag välskrivna låtar. Men jag kan inte undgå att tänka på en grej när jag lyssnar: det här låter som The War On Drugs. Från sången till gitarriffen till syntarna i bakgrunden, det är verkligen likt. Däremot saknas något här, det där odefinierbara extra som gör att The War On Drugs är så himla bra.