"We don't have to do it my way, just as long we do something at all", sjunger Martin Wiklund. Det kanske påminner om Joey Ramones klassiska" I just wanna have something to do", men i de fina nyansskillnaderna mellan de raderna döljer sig en avgrund av skillnad i drivkrafter och artistiskambition. Stardog är inget dåligt band, även om deras rock fortfarande, efter ett knippe album, är för vek i konturerna för att bli riktigt hård.
De har idéer, de har åtminstone tre-fyra bra låtar och de har en rytmsektion som de kan stå riktigt stadigt på. Men - och det är ett problem som de delar med en stor del av hela Skelleftescenen - de verkar inte göra det här för att de måste, utan för att ha någonting att slå ihjäl tiden med. Something at all. Kanske har de haft det för lätt, kanske är det en förbannelse att det är så lätt att få skivkontrakt att banden inte sätter ribban högre. För Joey Ramone var tröskeln upp till hans första scen högre än de flesta någonsin lär inse. Men han visste att han måste upp dit. Something to do. Det är vad attitydstark rock alltid har handlat om. Och dit hör inte Stardog.
Skivbolag:
Artist:
