Har du aldrig hört The Nomads behöver du inte bry dig nu heller. Har du hört dem och grubblar över vad du ska skaffa rekommenderar jag förra månadens dubbelretrospektiv med varm hand, men hoppa över den här. Är du som jag uppväxt intill Skytteholmsfältet i Solna med minnen från både Apromus musikförening och den årliga Gräsrocken behöver jag förstås inte ens påtala att Nomads har släppt en ny skiva och att de låter precis som vanligt. Du skaffar den ändå.
[I]Up-Tight[/I] är en jubileumsskiva på många sätt. För någon vecka fyllde Nomads 20 år, och firade det stort tillsammans med Robert Johnson och andra gamla elever från Råsundaskolan. Skivan släpps dessutom på 10-årsdagen av Johnny Thunders död, som en hyllning till Nomads gamla studiomusiker. Det jubileet märks dessutom genom att [I]My Finest Hour[/I] är en brutalstöld av New York Dolls [I]Subway Train[/I], något Nomads är de första att påtala om jag känner dem rätt.
Det påminner om den tid när ungtupparna Nix och Hans fick spela med idoler och förebilder som Dictators och Jeffrey Lee Pierce. Idag har de sina egna lojala lärjungar, och Nick Royale och Bobba Lee Fett gästar på varsin låt. I Chips Kiesbye har bandet haft en tvillingskäl ända sedan Nomads delade (Solna-)scen med Sator i slutet av 80-talet. Han har sedan länge tagit 4-eyed Thomas plats som Nomads husproducent. Tillsammans med en av Nomads gröngölingar, basisten Björne Fröberg som bara varit med i bandet i tretton år, har han dessutom skrivit mer än hälften av skivans låtar. Chips och Björne fortsätter att föra Nomads från deras trashiga historia mot ett tätare och hårdare sound, med bibehållen energi och entusiasm.
Nix kommer aldrig att bli en storsäljande rockstjärna, men det har han aldrig drömt om heller. "It's lonely at the top you say, well, it's lonely down here too", konstaterar han lakoniskt, och fortsätter med [I]Up-Tight[/I] att bygga upp ett allt större och stabilare kultrykte runt världen.
En gång i tiden var Nomads slammer, hastighet och fingertoppskänsliga val av covers lika befriande och välbehövligt som syre. Idag har de blivit en del av veteranscenen, och kan mycket väl göra en gemensam nostalgiturné tillsammans med pappa Hasse Östlund Srs gamla band Hep Stars. Det vore som att gå på en double-bill på bio för att se [I]Casablanca[/I] och [I]The Big Sleep[/I], attans bra men inte särskilt överraskande.
Skivbolag:
Artist:
