Nicole Sabouné - Come My Love

Tina Rosenfink 00:00 13 Nov 2019

Efter två hyllade album tog Nicole Sabouné paus från musiken för att läsa kemi på universitet. Nu är hon tillbaka efter fyra år med den fyra låtar långa EP:n Come My Love. 

Det är en märkbart känslosamt och intimt släpp, eftersom Sabouné bär sitt heart on her sleeve (som är ett så fint uttryck). Hennes musik är dessvärre allt det jag har svårt för. Låtarna är av i den svårsmälta genren “gotiska ballader” med fokus på dramatisk sång. Jag kan inte låta bli att tänka att Nowhere To Go skulle kunna vara soundtracket  till en ny Tim Burton-film om en missförstådd tonårsvampyr. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Fleet Foxes - Shores

Fleet Foxes nya album är en skiva som mer än de flesta påverkats av det läge världen befinner sig i. Existensiella grubblerier har visserligen alltid varit en del av Robin Pecknolds essens, både musikaliskt och textmässigt, men här har covid-19 satt djupare spår än så.

Hanna Järver - Tusen täta lögner in

Hör och häpna! Hanna Järver är artisten som vi ungdomar förtjänar. Åtminstone om vi ska tro det som skrivits om henne i media. Resonemanget: en ung (!) artist som skriver och producerar sin musik själv, med välskrivna texter på svenska och ett någorlunda unikt sound. En bristvara helt enkelt. Många av de största svenska popartisterna är ju snart 40. Vi behöver nytt blod, vilken tur att vi har Hanna Järver.

John Riggebo – Krossa kuken krossa mig

John Riggebo har alltid gjort väldigt nedskalad musik. Väldigt alternativt, ibland svårtillgängligt och naket. Nytt för den här gången är ett elektroniskt sound vi inte riktigt hört förut. Riggebo är främst känd för sin retliga poesi. 
 
Sångaren har en autotunad röst. Han sjunger över minimalistiska kompositioner med distade syntar, nästan i stil med chipmusik, genren där man hämtar ljuden från gamla spelkonsoller som Gameboy och Nintendo. 
 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!