Knappt hinner gästerna lämna Pavements begravningsmottagning förrän ett nytt band försöker slå sig ner på den väl insuttna collegerock-tronen. Det är tre fjärdedelar ur Texas-bandet Bedhead som tillsammans med trummisen från Codeine, byter skepnad. The New Year har redan jämförts med amerikanska storheter som Yo La Tengo i öst och just Pavement i väst. Varav det senare är avsevärt tydligare. Sångaren Matt Kadane rör sig helt klart i envåldshärskaren Malkmus lakoniska pratsångs-kungarike - om än lite mer famlande. Melodierna som också bär tydliga spår av Pavement och även i bästa fall Silver Jews, är inte heller fullt lika vassa. [I]One Plus One Minus One Equals One[/I] skulle kanske kunna vara en tidig David Berman-demo, med en fin men lite för diffus melodi och en text med i alla fall rätt ambition. Den stora skillnaden ligger i att bandet är påtagligt mindre inne på jippon och fyndigheter än Pavement. Ibland blir det riktigt vackert. [I]Great Expectations[/I] bär spår av Leonard Cohens fantastiska [I]That's No Way to Say Goodbye[/I] och inledande [I]Half a Day[/I] känns som något av ett snällare Built to Spill. Men när allvaret blir för stort känns det plötsligt pretentiöst och lite tråkigt. Eller - vilket nog är deras största problem - inte alls.
Skivbolag:
Artist:
