Den första Neneh Cherry-låten som jag verkligen älskade var hennes råa nedstrippade cover på Marvin Gayes funkballad Trouble Man. Så jag borde jubla åt att hennes comeback till skivbranschen efter 16 års uppehåll är en väldigt rå och nedstrippad skiva – ett samarbete med frijazztrion The Thing. Det här är motsatsen till hur snällt och tamt det brukar låta när popartister gör en avstickare i jazzvärlden – The Things saxofonist Mats Gustafsson är brutalare än Skrillex – men så är Neneh också dotter till en av frijazzens legender, Don Cherry, och är allt annat än vilsen och osäker i dessa marker. Ändå är skivan inte så lyckad som den borde ha blivit. Den luftiga covern på Suicides Dream Baby Dream är fin, den sjuder av hoppfullhet, medan andra låtval som Accordion (MF Doom) och Dirt (Stooges) är roliga i teorin men inte särskilt intressanta i praktiken. The Cherry Thing är tveklöst en frisk fläkt, men jag gissar att gruppen kommer till sin fulla rätt först när man ser dem live.
