Det var alldeles för länge sedan Neko Case skänkte oss ett soloalbum. Samarbetet med Laura Veirs och k d lang för två år sedan i all ära, och vokalinsatserna med The New Pornographers, men den bästa nu levande sångerskan i världen vill man helst uppleva helt i hennes egen kontext, med så mycket som möjligt av hennes personliga och välformulerade blandning av jublande harmonisk pop och allvarsamt vemod.
Hennes första egna album på fem år erbjuder just det. Hon inleder med en självhäftande sorgsen vals i titelspåret och fortsätter sedan med innerlig klingande pop i Last Lion Of Albion. Hade det fortfarande varit 1980-tal hade skivbolaget Stiff skickat båda låtarna liksom Bad Luck och ytterligare fyra-fem spår mot toppen den brittiska singellistan. ”I don’t have a pretty voice”, påstår hon visserligen i pressmaterialet, men det är uppåt väggarna fel. För hennes självklara öppna stämma är omedelbart övertygande, fullständigt vänligt inbjudande, naturligt intellektuell och smart fyndig. Med Björn Yttling som producent för för nästan hälften av spåren, och med de djupstudier i brittisk pop från den eran som Peter Bjorn & John gjorde tidigt i sin karriär, är det självklart att Neko Case låter mer lik drottning Kirsty MacColl än någonsin, och då har det alltid varit en påfallande likhet.
Men här finns alltså helt andra stämningar dessutom. Halls of Sarah är inte lika omedelbart, och den frispråkiga duetten Curse of the I-5 Corridor med Mark Lanegan tillåter sig en hel del mörker under sina dryga sju suggestiva minuter. På samma sätt låter hon Dirty Diamond och Oracle Of The Maritimes berätta oroande historier både i text och i musik, liksom den olyckliga Eric Bachmann-duetten Sleep All Summer. Det är överhuvudtaget ganska dystra levnadsöden som skildras här, ofta mer vardagliga bekymmer än några storslagna katastrofer.
Raddan av gästande samarbetspartners nya och gamla är lång, utöver de redan nämnda också bland andra Beth Ditto, Laura Veirs, k d lang och A C Newman från The New Pornographers, men sanningen är att de knappt märks alls, hur namnkunniga de än är. Hell-On är Neko Cases föreställning, helt på hennes villkor, och inför det återstår bara att buga.
