Jag skrev det när [I]Personality Crisis[/I] kom, jag hade skrivit det om jag recenserat [I]Moby Dick[/I] och jag skriver det igen: Det är helt sinnessjukt och direkt upprörande att inte Bear Quartets musik köps och älskas av fler människor än den marginella skara som gör det i dag. Så här vacker musik är värd mångdubbelt fler lyssnare. Inget svenskt band har släppt ifrån sig tre så angelägna plattor i rad som Bear Quartet nu gjort. Vemodet, melankolin och ödsligheten är intakt och dessutom raffinerad ytterligare några hack. Folknerven är mer påtaglig än tidigare och att det klär bandet råder det ingen som helst tvekan om. Bear Quartet har hittat ett personligt musikaliskt uttryck som passar deras texter ypperligt och det vore väl ändå fan om de skall fortsätta att vara landets bäst bevarade musikaliska hemlighet även efter [I]My War. [/I]
Samtidigt som det lågmälda, akustiska är i absolut majoritet väljer bandet här paradoxalt nog att spela in en låt så skruvad och långt ifrån det man kan tänka sig. [I]What I Hate[/I] är en riktig anti Bear Quartet-låt; supersyntetisk, 7.55 lång och med värsta gnisselgitarrerna. Om än med en vacker refräng. Vad det vill eller om det vill säga något kan man alltid spekulera i, men att just Bear Quartet gör detta förvånar föga. De har ju liksom aldrig varit kända för att göra det förväntade.
Jag vet inte vad som krävs för att fler skall förstå dem, men Bear Quartet har återigen uppfyllt sin del av uppdraget. Nu är det bara upp till folket att inse deras storhet.Skivbolag:
Artist:
