My Morning Jacket - The Waterfall II

Tina Rosenfink 00:00 16 Jul 2020

The Waterfall II av amerikanska My Morning Jacket erbjuder en uns av välbehövd flykt. Låtarna på skivan skrevs redan 2013 och producerades 2015 i samband med The Waterfall som var tänkt som ett dubbelalbum. Och visst är inte fem år särskilt lång tid egentligen men i denna pandemi utan slutdatum känns det som evigheter sedan. Kanske är det därför The Waterfall II upplevs rar och oskuldsfull, som att skivan råkat resa i tiden till ett mycket sämre decennium. Bandet sångare Jim James öppnar med att sjunga “I’ve been wrong for so long / Risking my life for the sake of the song” och lite senare “ Just spinning my wheels / Gotta find a way out… a way out of here.” Jag är redo att utse honom som en domedagsprofet. 

I övrigt är det en rätt så dramatisk skiva som trycker på den underliggandes oron som gemene man känner och den naiva hoppfullheten som smyger sig fram ibland. My Morning Jacket bjuder på poppiga indielåtar men även romantiska ballader. Och just det sistnämnda är det som dessvärre sänker betyget och mitt tycke. Jag är all for en tårdrypande sång, men My Morning Jacket är ibland mer smöriga än sorgliga. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Whitney - Candid

Hyllade duon Whitney släpper coveralbumet Candid mitt i den blåsiga sommaren. Det är en samling med tio låtar från bland andra Kelela, David Byrne, John Denver och The Roches. Att släppa coverskiva, eller covers generellt, är ett så fint sätt att ge lite nytt liv åt äldre verk. Eller äldre behöver de nödvändigtvis inte vara, det räcker nog bara med att tycka om låtarna.

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker.