Att Oskar Humlebo blir skälld för crybaby rör honom inte i ryggen. Utan ett uns skam i kroppen spelar han ut det mest storslagna känsloregistret, med ett smäktande röstdarr som inte hörts sedan Ricky Nelsons eller åtminstone Jeff Buckleys dagar, med (oavsiktliga?) blinkningar till Billy Idol på debutalbumets höjdpunkt Blue motorbike och med en alldeles utmärkt falsett att ta till där det behövs. Det romantiska gestikulerandet är lika påtagligt i hans popsånger, som på ett märkligt sätt balanserar mellan en känsla av portademos och utstuderad svulst, och i kärlekskranka texter som i sin jakt på sentimentala symboler inte ens backar för vita hästar. Bara känslolösa lyssnare klarar att stålsätta sig.
Skivbolag:
Artist:
