Robert Jallinder är en tidigare medlem i Vita Bergen. Nu har han återkommit till musiken med soloprojektet Moonspeak. Det är ett mörkt, sorgligt album med texter om att befinna sig i hopplöshetens centrum. Trots det låter det inte alltid mörkt och sorgligt, musiken rör sig mellan många känslolägen, och är stundom renodlad indierock, stundom nån slags shoegaze.
En liten parentes angående det här med att göra “nån slags shoegaze” förresten: jag har lyssnat på mycket ny musik som försöker sig på det här soundet, och jag vet inte om det bara är min personliga smak, men det känns som att det sällan är lyckade försök. Mig veterligen finns det andra genrer som man kan ta inspiration från, som är mycket lättare att lyckas med.
Observera att musiken på Nowanights inte alltid är misslyckad shoegaze. Jag tycker särskilt mycket om andra halvan av albumet, som innehåller flera låtar med lyckade melodier och dessutom min favoritlåt: titelspåret, en poetisk gitarrdriven musik med texter om tillvarons meningslöshet och sömnproblem. Oavsett om du gillar shoegaze eller inte kommer du hitta något att tycka om här.
