The Mary Onettes - The Mary Onettes

Patrik Forshage 13:29 29 Apr 2007

Synthsjok, mullrande pukor och mollstämningar tillsammans med barnramserefränger. I 20 år har vi visat upp allergiintyg från mamma för att slippa det som var grundstenar i 80-talets minst saknade sound, men det är just i det ljudet The Mary Onettes väljer att gräva ner sig. Undra på att storbolaget rev kontraktet härom året. Nu är The Mary Onettes långt ifrån bara ett sound. De påminner mer om de Liverpoolband som brukade ikläda sig deppopens arenakostym, av marknadsskäl, oförstånd eller bara tidsandan, men som egentligen var klassiska popband. Echo & the Bunnymen var ett sådant, och ännu närmare The Mary Onettes ligger sorgligt bortglömda Icicle Works.
Radiovänliga Henry och förra årets ärkehittiga EP-spår Lost, sticker ut, liksom snuskigt smarta Under the guillotine, med lika mycket drama i lyrikens avrättningssymbolik som i crescendorefrängen. Men överst på Trackslistan hamnar utan tvekan den nästan larvigt simpla Smash-Hits-dängan Void, medan storbolaget utan tålamod river sitt hår i takt.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ladytron – Ladytron

Det har gått åtta år sedan Ladytron släppte sin senaste skiva, men det är ännu längre sedan de kändes relevanta och intressanta. De hade några bra år i början av 2000-talet, med album som 604 och Light & Magic, men därefter har de successivt skalat av syntlagren och istället rört sig mot softrocken och shoegazen. Det är möjligt att de med den här självbetitlade skivan vill markera något slags omstart eller nystart, men jag hoppas att Ladytron bara är peaken på en ganska tråkig fas och att de framöver kommer att ägna sig åt det digitala igen.