Marc Almond - The Dancing Marquis

Patrik Forshage 00:00 27 Jun 2014

 

 

I år är Marc Almond mer aktiv än på decennier, och mellan vinterns Tyburn Tree-hyllning till Londons mest morbida platser och sommarens pretentiösa sångcykel Ten Plagues hinner han släppa det här popiga mellanspelet. Egentligen är den två hopslagna EP:s, kompletterade med två nya låtar och två remixer, men om releasen i sig inte är särskilt ambitiös så är innehållet desto bättre. 

De två ihopflötade röda trådarna genom skivans tio låtar är dels Marc Almonds dramatiska röst och dels en oantastlig känsla för självmytologiserande pophits. det gör att spretighet i både samarbetspartners och stilar knappt märks. Tony Visconti är kanske den mest distinkta, som producent för tre Bowie-i-kvadrat-låtar varav det utsökta titelspåret påminner om när Blue Rondo A La Turk och andra trendiga London-synthare började intressera sig för swing för 30 år sedan. Den oemotståndliga Soft Cell-popiga Worship Me Now är specialskriven och gästad av Jarvis Cocker, medan den storslagna avskedsballaden Love is Not on Trial får besök av Carl Barat. Det är ett lapptäcke och en bagatell, men med ett underhållningsvärde som få andra skivor sommaren 2014. 

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig. 

The Flaming Lips - American Head

The Flaming Lips vägar äro outgrundliga, och har varit så i mer än 30 år. Men inför American Head sa ryktet att Wayne Coyne hade tagit sig i kragen och landat från sina astrala irrfärder i kosmos hos något som sades likna deras 20 år gamla främsta stund The Soft Bulletin. Tyvärr stämde inte det ryktet.