Det redan omtyckta bandet Mankind debuterar nu med fullängdaren Pophits. Det är en skiva som kapslar in både det naiva och nattsvarta, och det skapar en fin blandning av känslouttryck. Stockholmsbandet har dragit inspiration från 60-talets britpop och 90–talets grunge.
I min mening innehåller Pophits både toppar och dalar. Om jag får gissa så tror jag att Mankind fallit i debutfällan - dvs. när en klämmer in ett par låtar för mycket på skivan. Det är lätt hänt och fullt förståeligt att ett band vill visa upp allt de har, men resultatet är dessvärre spretigt och överväldigande. Mankind skiner i låtar som Simple is good, Pickled love och Silent treatment medan andra låtar låter som Arctic Monkeys-covers.