När numera nedlagda tidningen Frank i mars 1999 listade "The 25 greatest women in the world ever" hamnade Moder Theresa på första plats. Det var kanske ganska väntat. På andra plats hamnade Prinsessan Diana.
På tredje plats hittade läsaren Madonna. Popidolen Madonna då alltså. Efter henne följde Burmas frihetskämpe Aung San Suu Kyi. Det här var ingen viktig lista, och det är definitivt en vansinnig placering, men den är ganska intressant om man ska diskutera Madonnas storhet. Madonna är enorm. Madonna är världens mesta popstjärna.
Det är därför lite svårt att bara se till musiken när man sitter med Madonnas nya album i handen. Det finns onekligen en hel del andra saker som spelar in. Nostalgi är en av dem. Jag tror att Madonna var för min generation vad Abba var för den som föddes ett decennium tidigare. Hamnar du på en fest i dag där någon börjar spela gamla Madonna-låtar ska du få se att samtliga tjejer kan sjunga med i samtliga texter på samtliga skivor. Nostalgi är som opium för folket. Madonna är dessutom en av få artister man kan erkänna att man alltid har gillat utan att skämmas och som samtidigt fortfarande har cred.
En annan är image. Säga vad man vill om hennes olika stilar genom åren, men Madonna är snygg, tuff och har - oftast - smak och stil.
Hon har dessutom en känsla för att producera hitlåtar. Eller åtmistone för att hitta medarbetare som har det. Och hon vet att göra suveräna danslåtar. Sedan kan man glömma det där med att hon skulle vara nyskapande. För även om Madonna helt klart är trendkänslig kör hon med säkra kort. Både musikmässigt och i övrigt. Redan när hon valde att jobba med William Orbit på [I]Ray Of Light[/I] var han ett etablerat namn i dansmusikkretsar. Jonas Åkerlund hade redan, med hjälp av Prodigy-videon, sin credfaktor klar när han plockades in som videomakare. På [I]Music[/I] är hon som tossig i de dataröster och housebeats som Daft Punk för länge sedan har gjort stora.
Om hon velat vara nyskapande skulle hon sökt sig lite längre ner än så. Hittat de rätta namnen från undergroundscenen, plockat dem innan de lämnat pojkrummet. Då hade det kunnat hända spännande saker.
[I]Music[/I] kommer inte att innebära några större överraskningar efter [I]Ray Of Light[/I]. William Orbit har fått hänga med (även om han fått nytt sällskap av bland andra den franske producenten Mirwais Ahmadzai - som är ansvarig för de franska housetakterna) och även den här skivan innehåller schysta danslåtar och ett par fina ballader.
Det är bra och välsnickrat. Helt suveränt på sina ställen. Inte så himla upphetsande bara.
Skivbolag:
Artist:
