Ibland manas massorna till eftertanke när de lyssnar på radio eller TV. Vanligen görs detta genom att man programmerar in en artist med lite mer karaktär. Ofta betyder det Björk eller Fiona Apple, andra gånger blir det Macy Gray. Det är till att hålla till godo med det lilla. [I]The Id[/I] är Macy Grays andra skiva. Hennes musik tilltalar den där dåligt-samvete-synapsen längst bak i varje VJs huvud - den som sänder ut en svag signal om att kvalitet döljer sig också i popmusikens utmarker och inte bara i dess enväldiga mittfåra.
Nya skivan innehåller en småcharmig version av Slick Ricks [I]Hey Young World[/I] med kinapop-komp. [I]Give Me All Your Lovin'[/I] visar med ett känsligt groove inte olikt Brian Augers [I]Season of the Witch[/I] på den något bättre, lite stillsamma och behärskade aspekten av Macy Grays musik. Fast lika ofta dundrar det av kletzmer och hon sjunger om sina stora trosor.
Det heter att Macy Gray är en Billie Holiday för hiphop-generationen. Fast kompet låter som en live-dubbel med Funkadelic på Coyote Ugly. Lägg till detta Macy Grays röst (sannolikt den mest överskattade i showbiz) och hennes artistskap låter inte ta miste på sig. Hon är Tina Turner för Skunk Anansie-generationen, med några få bärande låtar.
Skivbolag:
Artist:
