The Beatles? Ja, kanske om du är manodepressiv och bor hemma hos din mamma i Texas och gillar Captain America och läsk oerhört mycket. Annars, njae.
Den senaste tiden har tryckt upp musikhistorien mot ännu en vägg, för ytterligare en revidering. Slutsatserna börjar tyvärr bli problematiskt samstämmiga.
Gang of Four och MC5 har aldrig varit större än de är just nu.
Själv är jag ett enda Detroitband med gemensamt efternamn och sina sympatier hos skivindustrin ifrån att kapitulera fullständigt och gå in för black metal eller Andrew Strong. (Gang of Four-grejen har jag, hrm, väl inte riktigt tröttnat på ännu, men ni hajar vad jag menar).
Och då, när det som bäst behövs så kommer en ohipp kille* från ingenstans** och förtrollar mig med sina körda referensramar. (*Matt Ward, **Portland).
[I]Transfiguration of Vincent[/I] är M. Wards tredje skiva, och den har helt uppenbarligen inte fått sin kopia på vilka musikaliska regler man gör bäst i att följa för ögonblicket. (Någon Von Bondie skulle ha skickat dem för länge sen men de måste ha kommit bort på posten).
Ward är nämligen sällsynt obrydd bakom sitt piano och bakom sin gitarr. Han älskar lite av varje - pop, country, blues, Randy Newman, Roy Orbison och ragtime - och han gör det med en nära på dumdristig karisma och självsäkerhet. I likhet med till exempel Nashvilles Bobby Bare Jr är han aldrig slav under arvet. Kunde man växla in Tom Waits-jämförelser mot motsvarande dollar så skulle M. Ward väl i och för sig vara rik. Men han tar sig an Waits med en pojkaktighet och en helt avgörande respektlöshet som jag hoppas att han aldrig förlorar.
Det är för övrigt bara en av sakerna han har gemensamt med Ed Harcourt - deras röster har samma breda register, bägge sjunger om undertakers, och då och då igenom samma burkiga berlinfilter. De skulle nog ha mycket att prata om över en transatlantisk öl, inte minst skulle Ward kunna ge Harcourt lite produktionstips.
Det här är en sagolik skiva och det skadar inte heller att M. Ward har bjudit in sina goda vänner Howe Gelb och Chan Marshall. Eller att han gör förstummande saker med Bowies [I]Let's Dance[/I].
Skivbolag:
Artist:
