Australiska Zoë Randell och hennes musikaliska partner Steve Hassett spelar den mjukast tänkbara folkmusik. De höjer aldrig rösten, de spelar aldrig en dissonant not, de väger sina ord om vardagshändelser på guldvåg. Gästspel från Aaron Dessner från The National och Jim White från Dirty Three är lika försiktiga, och till och med J Mascis skruvar ner volymen nästan helt när han gästar i Me and Jasper.
Texterna hyllar naturens skönhet och refererar till litteratur och japansk poesi så att man hade kunnat kräkas av all skimrande stillsam vänlighet om det inte hade varit så övertygande. Och om sångerna till sin sin struktur ständigt förhåller sig till Nick Drake är Luluc långtifrån traditionalister i sina arrangemang, som rymmer fullt band och elektroniska dimensioner på ett sätt som påminner om Low. Det ger Sculptor ett vemod som värmer när sommarkvällarna blir svalare.
