För den som inte lyssnar noga framstår kanske Orville Peck inte särskilt provocerande i den Trumptrogna mellanvästerns machokultur. Hans ekande torchsånger och dramatiska crooner-manér är strålande bra, och verkar helt inom genrens standard. Gitarrer ekar ödsligt i öknen, oxpiskor snärtar och det visslas ödesmättat som vore det regisserat av Sergio Leone. Men istället för vindpinade ärkemachos befolkas Orville Pecks vidder av queers och outcasts, gärna med multietnisk bakgrund och dubiösa sysselsättningar.
SubPop/Playground
Iron & Wine - Weed Garden
Det tog för lång tid innan Iron & Wines förra album kom, resonerar Sam Beam, och skyndar på med att släppa ett tätt minialbum med sex låtar på 20 minuter. Trots att hela hans turnerande band har bidragit i slutförandet av låtar som Beams haft ofärdiga länge är det akustiska gitarrplockanden kärnan i dessa stillsamma sånger. Det kortfattade omfånget förstärker skönheten i sånger som Autumn Town Leaves och mjukt jazziga Milkweed liksom udden i underhållande Last of Your Rock ’n’ Roll Heroes ytterligare.
