Man blir lite misstänksam när man läser det finstilta i häftet. Det här är en fyra år gammal liveinspelning, som legat i något arkiv sedan de där konserterna i Austin och San Antonio. Varför det? Och varför nu? Är det någon som på ett smidigt vis uppfyller ett kontraktskrav?
Skit samma. Det kräver inte så många lyssningar för att man än en gång ska kapitulera inför Lovetts värme och låtskrivargeni och den djupa musikalitet som finns i hans turnégäng The Large Band. Bakom Lovetts oljigt liderliga och sedvanligt lakoniska stämma - som alla stora historieberättare är han inte rädd för pauserna och tystnaden mellan orden och mellan stavelserna - rör sig ett fantastiskt gäng musiker. Med fyra blåsare, fem bakgrundssångare (bland andra Sweet Pea Atkinson) och en orubblig rytmsektion skapas ett massivt kollektivt sväng, som ändå ger utrymme för enskilda utbrott av galen inspiration. Lyssna bara till Matt Rollings nonchigt framrullande honkytonkpiano i [I]I've Been To Memphis[/I] eller cellisten John Hagens tvåminuters friformsolo på [I]You Can't Resist It[/I].
Att en oannonserad Rickie Lee Jones blygt glider in som bakgrundssångare i kärleksballaden [I]North Dakota[/I] är ju dessutom rätt rart.
Vi får inte något nytt material; om man bortser från en riot grrrl-version av Ida Cox protofeministiska tjugotalsblues [I]Wild Women Don't Get The Blues[/I], som sjungs av körsångerskan Francis Reed. Istället bjuds vi ett snyggt tvärsnitt genom Lovetts sexalbumsproduktion, i tolkningar som rätt genomgående piskar ursprungsversionerna.
Det här är naturligtvis ett måste för oss fans, men definitivt också en suverän introduktion för er som ännu inte stiftat bekantskap med en av Texas mest egensinniga sångare och låtskrivare.