När Lil Yachty hos Zane Lowe i veckan pratar om merch-visioner på toaletten och hur Soulja Boy och Lil B var hans tidiga idoler, får man en liten bakgrund till den impulsiva lekfullhet som också genomsyrar hans musik. För på det 21 spår långa albumet är det just lustigheten som är den hopbindande röda tråden. Längden passar kanske inte en klassisk albumlyssnare, men karaktären förloras aldrig.
Det är de poptangerande spåren som är Yachtys verkliga hemmaplan. Falsettsjungande på Lady In Yellow och Moments in Time eller när han på Forever Young gör dansrap med Diplo. När han däremot, kanske till följd av tidigare kritik, med kaxigt yttre försöker leva upp till förlegade tankar om vad en rappare ska vara, bryts den underhållande förtrollningen direkt.
