Naturligtvis är LCD Soundsystems Sound of Silver den typen av skiva som rockkritiker i alla åldrar kommer att behandla genom att inleda sina recensioner med en kort urskuldande mening där ordet ”hype” ingår. Det finns naturligtvis inget mer meningslöst ord än ”hype”, varför jag gärna, i alla sammanhang, tar avstånd från ordet. Ni vet vad jag brukar säga: ”hype” används bara av kritiker som upptäckt någonting fint lite försent och skäms för det. Nu tror jag inte den urbant medvetne, musikaliskt mycket eklektiske och lite rundlagde James Murphy bryr sig så mycket om det. James Murphy letar musik i alla skivbackar. Han har råd med det. Både ekonomiskt och kreddmässigt. När alla pratade om hans popäventyr stack han och Tim Goldsworthy till ett slott utanför Oxfordshire och intervjuade Morrissey och hans tre hundar.Prince-inspirerade repetitiva Time to get away är mer rolig än bra. Get innocous har en Colder-stroboskopisk bas som är oerhört vacker. Och jag fascineras av den Silverbullit-störiga North American Scum. Sound of Silver är en fin, sympatisk historia med charmigt naivistiska texter, men ingenting vi kommer att diskutera särskilt länge.
Skivbolag:
Artist:
