Bob Mould är tillbaka och solo, med risk att hemfalla åtpatetik, jag darrade en aning när jag tryckte igång förhandskassetten.Han, som med Grant Hart fann vägen till den håglösa generationens hjärtamed sina inte sällan bittra betraktelser av obesvarad kärlek, svek ochfeghet i Hüsker Dü. Ett av alla tiders bästa, viktigaste och klarastlysande rockband, om du frågar mig, och som med ett av alla tiderssnyggaste bokslut, dubbeln [I]Warehouse Songs and Stories[/I], slutade påtopp 1987. På denna, Bobs tredje soloplatta är melodierna stundtals lika komplexaoch starka som under Hüsker Dü-eran. Hör [I]Classifieds[/I] och du hörklockrena ekon från just Hüsker Dü. Eller [I]Sweet Serene[/I], den låtsom kanske bäst bevisar att han fortfarande besitter en låtskrivartalanglångt utöver det vanliga. Men in alles saknas något. Han låter lite förharmonisk. Jag vill höra Bob låta sådär lämnad för en annan men ändåstark och realist, när han skall förklara varför hans älskade försvann.Han mår nog helt enkelt lite för bra. Kul för honom, trist för oss.Dessutom är det lite för överstyrt och larmigt för att man skall älskadet rakt av. Se det som en trist rest från hans överskattade band Sugar.När de debuterade led jag. Ett band som hyllades av många, men som fickmig att trycka på Stopp-knappen. Sin solodebut [I]Workbook[/I]överträffar Bob inte, men den överglänser [I]Black Sheets of Rain[/I]rätt rejält om du frågar mig. Kul när gamla gamla hjältar visar att alltinte är helt över.
Skivbolag:
Artist:
