Det har gått två år sedan Lamix introducerade sig med singel Hey Baby. Sedan dess har han hunnit släppa EPn Ingen som hör och ett antal singlar. När debutalbumet A.D.H.D nu är här står jag handfallen. Det var länge sedan ett svenskt hiphopalbum träffade mig på det här sättet. Vassa samarbeten kombineras men en mörk ljudbild och det hela sammanfogas till ett album som verkligen berör.
På introt kontextualiserar Lamix sin framgång över ett beat som för tankarna till Travis Scott. När han beskriver hur han som ung ”gick över lik för en bag” står det klart att det här albumet är äkta. De dova trap-influerade produktionerna genomsyrar hela albumet. Mwuana passar perfekt på Piruett som livar upp med en skrikig refräng. Svår & nå är dock albumets höjdpunkt. Lamix och Reyn fängslar med sina finurliga texter över Pablo Paz och Kayens snygga beat. Sanningen är att det faktiskt var svårt att välja en favorit, Designer och Vad har jag gjort är också värda att nämna som starka spår.
Lamix texter svänger mellan allvarsamhet och lekfullhet. Drömmarna om att bli miljonär verkar ha sitt ursprung i en tidigare knapphändig tillvaro och revansch är vad som ger A.D.H.D glöd. Lamix överspelar aldrig utan håller sig sansad genom albumet. Texterna om dyra kläder och bilar blir aldrig själlösa utan passar in i narrativet som målas upp. A.D.H.D är ett debutalbum som ger hopp in för framtiden. Pessimismen får inget utrymme även om flera låtar berör tunga ämnen och Lamix navigerar verkligen över beatsen med precision. Ingen kan längre ifrågasätta Lamix potential.
