Garalowit förvånar lite. Det börjar med en lång politisk sagostund om hur regeringen skulle rädda Sverige, men hur deras visioner inte slagit in. Efter det följer hård, avskalad högerkritisk rap, men mindre reggae än man kunnat vänta sig av Labyrint. När sagostunden senare fortsätter blir det lite rörigt. Det är vågat att ge så mycket utrymme till helt musiklöst prat, och spretigheten och kontrasterna gör att man vandrar på en hårfin gräns mellan att verkligen tycka om det och att tycka det blir för jobbigt.