Noggrant utvalda kaffebönor lockar förföriskt på skivomslaget. Musiken är slick och avslappnad. Samtalsämnet är givet, kvinnor är från Venus, män är från Mars. Koffee Browns debutskiva är som gjord för den perfekta fikaupplevelsen, tillsätt bara kaka och sällskap. Det kan faktiskt mycket väl vara det mest skamlösa målgruppsflirtandet sedan George W Bush lärde sig lite spanska för att impa på alla latinos i Texas.
Men egentligen vet väl jag ingenting om det, jag fikar ju så sällan. Däremot tycker jag att Koffee Brown förtjänar en fanskara som innehåller fler än bara caféägare. Koffee Brown är tredje släppet på Kay Gees Divine Mill-etikett, efter Next och Jaheim. Kay Gee ser dem som sitt Ashford & Simpson, Falonte "Fonz" Moore och Vernelle "Vee" Foster sjunger duetter som utforskar kärlekens alla vrår.
Koffee Brown är i upplägget rätt och slätt årets Lucy Pearl. Men där Lucy Pearl släppte tre toppentjusiga singlar och ett medelmåttigt album håller [I]Mars/Venus[/I] upp betydligt bättre. När Koffee Brown är som bäst slingrar sig Fonz och Vees röster runt varandra i förälskade harmonier. Texterna är klassiskt amerikansk hårsalongsmaterial. Det handlar om folket som jobbar ihjäl sig och drömmer sött om en Lexus och om killarna som har en brud till vid sidan om. [I]Weekend Thing[/I] är glänsande lördagsboogie som man kan göra sig fin till innan man går ut och dansar. Här finns ett par spår till som får fingrarna att börja knäppa i takt, vare sig man vill det eller ej. [I]Mars/Venus[/I] har dessutom balladerna som gör de hårdaste thugsen till känsliga små blötdjur, både [I]Hater's Disease[/I] och [I]I Got Love (Scars)[/I] låter som om de är inspelade bara ögonblick efter att Fonz eller Vees hjärtan gått sönder.
Skivbolag:
Artist:
