Kanye West snor den enda funkiga slingan från Lauryn Hills [I]Unplugged[/I]-skiva och gör en låt som är medveten som Lauryn och rolig som någon helt annan, på samma gång. Han släpper mixtapes som heter [I]Kon the Louis Vuitton Don[/I] och har ofta ryggsäck. Han är en backpacker på många sätt, i ordlekar och vissa produktioner, men hans rygga är Louis Vuitton. Vanliga ryggsäcksrappare brukar heller inte använda gamla Jackson 5- eller Tupac-låtar för att göra singelettor åt Jay-Z, men det är okej - Kanye har sin egen genre. Jag trodde att en person som han, som har tillräcklig koll på sin egen och hiphopens situation för att kommentera båda på ett roligt sätt, borde vara drömmen för alla rapskribenter - men hitills har giganter som Source och Vibe mest skrivit att Kanye är lite för kaxig för en som inte ens har släppt sitt debutalbum. Deras problem, som de delar med många som inte gillar Kanyes "attityd" i branschen, är nog att de anser sig själva som genrens arkitekter och inte hinner med mycket annat än att kräva respekt för det. Jag inbillar mig att det är ungefär samma känslor man får fram genom att intervjua Gangstarr om varför de inte säljer skivor. Till skillnad då från de känslor man får av att koreografera en dans till workout-låten [I]Breathe in, Breathe Out[/I]. Sätt på dig ett pannband, vänta tills den brister ut i elektronisk funkrock och gör höga knän. Du kommer känna på ett helt annat sätt än när du gör pistoler med fingrarna till senaste Jadakiss-bandet.
Det här är kanske Kanye Wests största bidrag till en industri som i nio fall av tio tar sig själv på alldeles för stort allvar. Workout-låten! För längesen brukade Kanye vinna battles med Common genom att få honom att vrida sig av skratt på golvet, nuförtiden loppar han soul- och pop-låtar åt hiphopstjärnor. På [I]College Dropout[/I] får han ihop båda delarna till något som tänkande människor skrattar med, istället för åt, när de dansar.
Skivbolag:
Artist:
