JP, Chrissie & The Fairground Boys – Fidelity!

Patrik Forshage 05:00 30 Sep 2010

Envist har Chrissie Hynde hållit kvar vid bandnamnet Pretenders trots att medlemmarna bytts ut kontinuerligt, alltför ofta genom naturlig avgång, och trots att det varit en etablerad sanning ända sedan 70-talet att det är hon som är bandet. Sedan hamnar hon i en kraftigt försenad medelålderskris, blir kär i (relativt) lammkött och kastar allt överbord.
Nå, inte riktigt allt. Hon behåller sin extrema coolness, även i en så patetisk situation, och skriver så gott som enbart låtar om hur hon förhåller sig till det patetiska ("He was learning how to stand when I was wearing my first wedding band"). Dessutom har hon kvar både låtkänsla, om än inte riktigt som i fornstora dagar, och röstens arroganta känslighet. Hade hon bara hållit sin unga skrovliga älskare bort från sångmiken också hade det kunnat bli riktigt bra.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.