Josh T Pearson - The Straight Hits!

Patrik Forshage 00:18 13 Apr 2018

Straight är det sista Josh T Pearson är. Att ordet återfinns inte bara i albumtiteln utan i samtliga låttitlar och -texter förstärker bara krokigheten, och ideliga försäkranden att ”I’m goin’ straight (to the top)” känns mest som världsfrånvänt önsketänkande. 

Ändå är The Straight Hits! rakare, mer lättillgängligt och mer välrakat än den gammaltestamentliga figur Josh T Pearson med mäktigt skägg och överväldigande djupdeprimerade 13 minuter långa gotiska americanaepos utgjorde senast, på sitt mästerliga debutalbum Last Of The Country Gentlemen. Här spelar stenhård garagepunk i Straight to the Top! och fortsätter sedan med en radda Nuggets-varianter där en gammal Farfisa, en ekande halvakustisk gitarr eller helt enkelt en kraftigt distad elgitarr turas om att bära melodierna genom det muntra slamret. The Cramps på särskilt gott humör är grunden för Give It to Me Straight, tills fotbollskören klämmer i med refrängen. 

The Dire Straights of Love har skivans bästa titel, och den uppgivet avundsjuka vänliga countryballaden Damn Straight gör upp med Travis Tritt, George Jones och alla andra countrysångare som verkar ha större framgång i relation till kvinnor än Josh T Pearson, och med sådana pärlor har man överseende med att försöken att hålla en rak linje blir lite för ostadigt på några ställen.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

The Rock*A*Teens - Sixth House

Du är förlåten för att aldrig ha hört talas om The Rock*A*Teens, de var som bäst måttligt framgångsrika på den lokala Atlanta-scenen innan de la ned verksamheten för 16 år sedan. Men när de nu är tillbaka med intensiv och rejäl skramlig garagerock och med en frontfigur i Chris Lopez med febrig intensitet, kraftfull pondus och en rejäl dos självironisk humor finns det ändå anledning att låna dem ett öra. Särskilt Lady Macbeth oroar och övertygar.

Dirty Projectors - Lamp Lit Prose

Den sortens hipsterness som Dirty Projectors med sin distinkta Brooklynindie full av modern och dansbar elektronik för några år sedan var självaste sinnebilden av brukar ha kort hållbarhet. Men som få samtida band har Dave Longstreth upprätthållit en sådan status över åren, och när han nu återvänder med finns alla förutsättningar för en fortsättning på det.