Straight är det sista Josh T Pearson är. Att ordet återfinns inte bara i albumtiteln utan i samtliga låttitlar och -texter förstärker bara krokigheten, och ideliga försäkranden att ”I’m goin’ straight (to the top)” känns mest som världsfrånvänt önsketänkande.
Ändå är The Straight Hits! rakare, mer lättillgängligt och mer välrakat än den gammaltestamentliga figur Josh T Pearson med mäktigt skägg och överväldigande djupdeprimerade 13 minuter långa gotiska americanaepos utgjorde senast, på sitt mästerliga debutalbum Last Of The Country Gentlemen. Här spelar stenhård garagepunk i Straight to the Top! och fortsätter sedan med en radda Nuggets-varianter där en gammal Farfisa, en ekande halvakustisk gitarr eller helt enkelt en kraftigt distad elgitarr turas om att bära melodierna genom det muntra slamret. The Cramps på särskilt gott humör är grunden för Give It to Me Straight, tills fotbollskören klämmer i med refrängen.
The Dire Straights of Love har skivans bästa titel, och den uppgivet avundsjuka vänliga countryballaden Damn Straight gör upp med Travis Tritt, George Jones och alla andra countrysångare som verkar ha större framgång i relation till kvinnor än Josh T Pearson, och med sådana pärlor har man överseende med att försöken att hålla en rak linje blir lite för ostadigt på några ställen.
