Josh T Pearson - The Straight Hits!

Patrik Forshage 00:18 13 Apr 2018

Straight är det sista Josh T Pearson är. Att ordet återfinns inte bara i albumtiteln utan i samtliga låttitlar och -texter förstärker bara krokigheten, och ideliga försäkranden att ”I’m goin’ straight (to the top)” känns mest som världsfrånvänt önsketänkande. 

Ändå är The Straight Hits! rakare, mer lättillgängligt och mer välrakat än den gammaltestamentliga figur Josh T Pearson med mäktigt skägg och överväldigande djupdeprimerade 13 minuter långa gotiska americanaepos utgjorde senast, på sitt mästerliga debutalbum Last Of The Country Gentlemen. Här spelar stenhård garagepunk i Straight to the Top! och fortsätter sedan med en radda Nuggets-varianter där en gammal Farfisa, en ekande halvakustisk gitarr eller helt enkelt en kraftigt distad elgitarr turas om att bära melodierna genom det muntra slamret. The Cramps på särskilt gott humör är grunden för Give It to Me Straight, tills fotbollskören klämmer i med refrängen. 

The Dire Straights of Love har skivans bästa titel, och den uppgivet avundsjuka vänliga countryballaden Damn Straight gör upp med Travis Tritt, George Jones och alla andra countrysångare som verkar ha större framgång i relation till kvinnor än Josh T Pearson, och med sådana pärlor har man överseende med att försöken att hålla en rak linje blir lite för ostadigt på några ställen.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Chemtrails - Cuckoo Spit EP

När jag bodde i USA (japp, här kommer det igen..!) så hörde jag bandet Julia Brown (inte att förväxlas med artisten med samma namn) för första gången. Det var min soon to be-pojkvän som skickade låten Library till mig och jag tänkte: ingenting i världshistorien kommer någonsin slå det här. Det är svårt att förklara varför, och jag är ganska säker på att ca ingen annan känner så för dem.

Nord & Syd - 80%

För fem år sedan debuterade Nord & Syd med den kritikerrosade plattan Som en människa och nu är de äntligen tillbaka med nytt material. Om du undrar varför det dröjt så lång tid med att följa upp succén så beror det på följande: bandmedlemmarna har skaffat fem barn, haft två diskbråck, flyttat sex gånger, inlett nya relationer och bytt jobb ca tio gånger.

Jag blir utbränd av att läsa det.

Jonas Bergsten - Varm vidrig sommar

På sitt andra album fortsätter Jonas Bergsten sjunga välbalanserad och skevt fraserad vispop med privata livsiakttagelser och stadig lokalförankring i Umeå i såväl texter som Annika Norlin-duett. Deras Minnet kanske väljer bort det dåliga är ett av flera utmärkta spår, intill den spröda Säg nånting som gör att jag kan och den politiskt förtvivlade Fiender. Men hur sympatiskt och trevligt det än är blir det aldrig angeläget.