Då och då under åren har Johannes Vidén tröttnat och givit upp. Det är lätt att begripa. År efter år har han gjort stor klassisk gitarrpop av allra finaste märke, med både låtkvalitet och genomförande som inte skäms för sig intill vare sig Bruce Springsteen, Edwyn Collins och Richard Hawley. Konsekvent skriver han varma och ömsinta bluecollar-texter om sig själv och om den lilla människans vardagsslit, här allra starkast i titelspårets kombination av Billy Braggs lyriska teman med Tom Pettys allra snyggast klingande gitarrpop. Och så möts han ändå bara av ointresse och förbiseende, skiva efter skiva.
Här finns lika starka låtar som alltid, eller starkare. Långsamt riffande My Neighbourhood tangerar Neil Youngs This Note’s for You och är en hyllning till förortsgrannarna, medan You Have A Hold On Me låter som den bästa sortens Dylan. Skivans allra finaste ögonblick är det känsliga mästerverket Little Man, som gör mycket för att lyfta Red Flag till en av årets allra bästa svenska album. Sådär som Johannes Vidéns album brukar vara. Synd bara att så få kommer att uppmärksamma det.
