Det där med att Joey Ramone på sin dödsbädd skulle ha färdigställt 15 demos till ett sista album som sedan bearbetats men hemlighållits i mer än tio år, det bör vi nog ta med en nypa salt. Särskilt som flera spår funnits att tillgå på olika håll tidigare. Det rör sig snarare om uppsnofsat ihopskrap, utbyggt av en all-star-ansamling musiker med Joan Jett, Dictators-, Cheap Trick- och Plasmatics-medlemmar, och så Little Steven och självaste Lenny Kaye ovanpå det. Det förtar dock inget av glädjen i att återhöra en av de i sanning största rockrösterna, i synnerhet som Joey Ramones throwaways är charmigare och bättre än de flesta artisters best-ofs.
Merry Christmas (I Don't Want to Fight Tonight) har vi hört tidigare, men den är fortfarande den ultimata julsången med sin hjärteknipande romantiska punk, och Going Nowhere Fast tillsammans med Ramones-trogna I Couldn’t Sleep och What Did I Do To Deserve You (så skulle det låtit om Joey varit medlem i Traveling Wilburys) finns med bland hans katalogs finaste pärlor. För att inte tala om ett par akustiska tagningar, inledningen på Waiting for that Railroad och Life’s A Gas, som – (drar efter andan) – faktiskt är i nivå med You Can’t Put Your Arms Around A Memory. Att någon av de namnkunniga uppsnofsarna här och där lägger på något onödigt gitarrsolo som en levande Joey Ramone inte skulle ha uppskattat är skönhetsfläckar man lätt överser mer på en så här vital skiva från andra sidan graven. Skulle det gå att göra en hologram-show av den skulle det vara vara en av decenniets konserter.
