I somras satt jag på ett fik i Paris och diskuterade med en fransk vän varför svenskar producerar så bra konst. Vi kom fram till att det hade med mörkret och kylan att göra. Den ångest det nordiska mörkret framkallar och hur man måste hitta något vackert i det annars går man under.
Josefina ”Ji” Nilsson har tagit fasta på detta på hennes nya album Scandinavian Pain - en platta om alla sorters kärlek och avgrundssorg. Två samarbeten har smugit sig in för första gången, Goodnight Sweetheart producerad av Ragz Originale och Benji Flow, och Save Me for Later som är producerad med WoodzSthlm. Men det är fortfarande 100% Ji - down to the Ne-Yo shoutout. De vackraste spåren är hjärtskärande Ivan Part 1 & 2 där vi får höra Ji på svenska, något som ger mersmak.
Hennes musik är tung samtidigt som den svävar på moln. Den är sorgsen men hoppfull, och så mångbottnad att den alltid går att lyssna på.
