Jens Lekman är den lite äldre och kräsnare indievärldens motsvarighet till Håkan Hellström. Han är så kravlöst älskvärd, så genuint god att man – även om man inte känner sig hemma i den mest hängivna krets som alltid har hyllat hans musik – ändå måste hålla med om att han är en av pop-Sveriges finaste förmågor. Hans influenser kommer från artister som Stephin Merritt och Jonathan Richman och hans låttitlar och -texter är genomarbetade, finurliga och witty. Jag gillar till exempel What's That Perfume That You Wear? om sandelträ och lavendel, samt Wedding in Finistère som elegant sammanfattar några av livets årsringar. Generellt är de flesta av låtarna lika lättsamt molnpopiga och symfoniskt storslagna, vilket ibland väller över i lite för mycket julsångsklämmighet, men det vägs för det mesta upp av Lekmans oskyldigt uppriktiga röst. Pianoballaden Postcard #17 är mer allvarsam och melankolisk och därmed även min favorit på skivan. För trots att Jens Lekman musikaliskt sett för det mesta är en snärtig popkille, skulle jag gärna höra mer av den här sidan av honom. Bara hur han sjunger orden ”fucking ridiculous” är väl värt en extra lyssning.
Jens Lekman – Life Will See You Now
Skivbolag:
Artist:
