När man ordbajsat tillräckligt länge om att soulmusiken har sin grund i kyrkan är det lätt att börja fundera över varför det är så. Och antagligen handlar det om att kyrkan är det unga svarta USAs svar på Englands Manchester. Det finns liksom inget annat att göra där än att sjunga och starta ett band. R'n'b-kvartetten Jagged Edge har som de flesta andra av mina idoler sin bakgrund i olika kyrkokörer och förra året betalade de tillbaka, de fick massor av människor att gå till kyrkan.
Jagged Edge gjorde nämligen den officiella giftermålssången för 2000, om man inte gick ner på knä och friade till [I]Let's Get Married[/I] var det inte på riktigt. På nya skivan följer de upp med den sorgliga [I]Best Man[/I], där en Jagged Edge-man blir sviken av sin tjej som går iväg och ligger med hans best man. Men redan i låten därefter har tron på kärleken kommit tillbaka. Det är så fint.
Musikaliskt står Jagged Edge djupt i skuld till Blackstreet och Guy, Teddy Rileys två talkbox-glada gospelsoulgrupper. Och [I]Jagged Little Thrill[/I] är det bästa de har gjort. Upptempospåren imponerar. Inledande [I]Where the Party At?[/I] är det perfekta mötet mellan doowop och jazzig bounce, där Nelly spottar ut sig publikfriande hejaramsor. En sommardröm för alla oss som aldrig kommer tröttna på att rimma "party" med "Bacardi". Och spåret med Ludacris är inte så dumt det heller. Men det är som balladmän de är bäst, passionerade och kärleksfulla som de är. Ge dem en halv chans och de ger dig en romans.
Skivbolag:
Artist: