Efter ett uppehåll på nästan ett decennium är [ingenting] tillbaka med en efterlängtad platta. [ingenting] har för mig alltid varit ett av Sveriges mer råa indieband, som angränsat till punk snarare än pop. Till skillnad från mina vänner har jag inte lyssnat så mycket på bandet tidigare men blev såklart nyfiken på #STXLM. Här är några diskussionspunkter:
- #STXLM? Är det inte ute med den här typen av titlar? Varför är det en hashtag? Vad står ens STXLM för?
- Hanna och Billie är skivans överlägset bästa låtar. Det är intressant när (kill)band sjunger om tjejer på ett kontroversiellt sätt. När det handlar om vardagsdispyter eller droger, snarare än hur vacker hon är. Bandet, med Christopher Sander i spetsen, är skickliga på att skriva om misär och sorg utan att det blir klyschigt.
- Bröllopsvals (För Uppgivna) är en uppfriskande och vacker kärlekslåt.
- I vår vill jag dansa på klubb till Förgätmigej som är den ultimata festlåten. Men låter den inte lite som Krunegård? Nä?
Resten av skivan är [ingenting] för mig (förlåt, jag kunde inte låta bli). De andra låtarna på skivan som jag inte nämnt med namn är alldeles för elektroniska och experimentella för min personliga preferens. Dock så tycker jag att de nämnda låtarna är så pass bra så att de räddar upp skivan till ett högre betyg.
