Traditionell popmusik är en genre som blir allt svårare att uthärda. Oftast låter alla dessa band som är inspirerade av The Beatles så odrägligt trevliga och välanpassade. De låter som kandidater i [I]Vi i Femman[/I] vilka räckt upp handen och svarat helt korrekt på alla tre delfrågorna. A: Vilken tonart är Paul McCartneys favorit?, B: Hur stämde George Harrison stämde sin gitarr? C: Vilken låt på [I]Sgt. Pepper[/I] är din musiklärares favorit? Det blir odrägligt helt enkelt. Man vill liksom slita ut dem från [I]Vi i Femman[/I]-båsen och hugga in varsin heroinspruta i pannan på dem.
Med risk för att låta både osmaklig och omoralisk är det just därför jag gillar Shack. Detta band kommer till och med från Liverpool, de har rötter i [I]Vi i Femman[/I]-bandet Pale Fountains, de gör klassisk Beatles-pop med "la-la la"-körer - men ändå låter de inte så där odrägligt duktiga. Kanske för att de under några körde in i väggen, fastnade i heroinmissbruk och hamnade långt från rampljuset. Men troligare för att låter som människor snarare än popdoktorander. Människor lika trasiga som alla vi andra. Människor som ger fan i fråga A, B och C men älskar bra melodier. Extremt nynnvänlig Liverpool-pop med blåsor i händerna från lagerarbete, inte från skivaffärsbläddring.Skivbolag:
Artist:
