Ända sedan första Giant Sand-albumet, för snart 14 år sedan, har jag haft en kluven kärlek till Howe Gelb. Å ena sidan ser jag honom som en av de starkaste låtskrivarna i den amerikanska mellanvästern, å andra sidan har jag svårt att lyfta fram mer än någon enstaka platta som kan rekommenderas rakt av, oavsett om det gäller Giant Sand, Band of Blacky Ranchette, OP8 , solokarriären eller något annat. Musik för honom är en färskvara; den ska ut fort, annars ruttnar den -- därför släpper han nya saker ett par gånger om året och bryr sig inte om vi gäspar käken ur led åt hälften. [I]Hisser[/I] är ett av svaren på varför man fortfarande bör hålla ett öga på honom. Den har varit ute ganska länge i USA, men den har definitivt inte ruttnat. Snarare är detta det mest angelägna han har gjort sedan 1992 års [I]Center Of the Universe[/I] med Giant Sand; hårt strippade, men uppenbart välgenomtänkta dagboksinsjungningar hemma i vardagsrummet. Kvaliteten är så mycket lo-fi någon kan begära; mestadels låter det som om det är inspelat på en likadan reportagebandspelare av det slag som jag använder när jag lyssnar, fast det påstås att det är en gammal fyrkanalare. Det är mest akustiskt, men ibland kommer Calexico eller Grandaddy förbi på något spår, ibland slår sig Lisa Germano ner i fåtöljen och sjunger med -- och ibland går han bärsärkagång på en gammal Casio-synt, tramporgel eller något liknande. Eller så får tystnaden -- och bruset -- ha huvudrollen.Kaotiskt? Nej, på något sätt har han en väldigt tydlig kontroll. Det är snarare en mycket smart konstruerad sångcykel, där tekniken helt enkelt sätt på undantag. Låt det brusa och stöka; den som hittar in till kärnan blir desto rikligare belönad.Och det blir man. [I]Like a Storefront Display[/I], [I]Explore You[/I], [I]This Purple Child[/I] och [I]4 Door Maverick[/I] är alla förstklassiga Gelb-låtar. Egensinniga små korn ur den pinade öken som alltid kommer att vara hans stora inspiration. I hans värld är vilda västern fortfarande helt otämjd.
Skivbolag:
Artist:
