"En liten pojke i för stora skor säger: 'Jag ska nog lyckas'." Orden är från Här kommer lyckan för hundar som oss. Håkan ska göra det jag innerst inne vet att ingen kan - träffa mig med samma kraft som Känn ingen sorg för mig Göteborg gjorde första gången.
Better stop dreaming of the quiet life - cos it's the one we'll never know. Kom igen Lena var mer än jag vågat hoppas. "Både det instrumentala och det vokala uppvisar stora likheter", säger en uppbragt docent i musikvetenskap till en av våra kvällstidningar. Så, Håkan Hellström är tillbaka och uppvisar stora likheter? Fantastiskt. Det vansinniga trumsolot som inleder skivan är mycket kortare än det i Morrisseys The Operation. "Gogogogogogogo" mässar någon i bakgrunden medan en annan härmar trumrytmiken med en hysteriskt rullande tunga. Man hinner precis bara reagera innan de gnistrande gitarrerna vi kan från Kom igen Lena tar vid. Sedan är det blåsets tur. Den här gången är Dexy's redan på sin vakt. Då tar Håkan över. Dans, utanförskap, knark, kärlek och avenyer.
Tematiken är intakt. "NERE men UPPE på fem" blir först "UPPE i livet men ändå NERE på gatan" och sen "NER i ljuva livet, UPP på taken". Ju bredare pensel desto bättre. Ibland är svaren inte ens en skivsamling bort. Sambaintresset har han däremot tagit till fördjupningskursen sedan sist. Färgsprakande latin, bongos och visslingar, har fått en långt mer framträdande plats sedan Sen kväll med Luuk-vinjetten rullat färdigt. Och han klarar kursen med den äran. När tempot dras ned så görs det däremot väl ordentligt - rollen som enträgen gatutrubadur, som Håkan axlar i sin video, intar han oftare än tidigare.
Ibland segrar det kärlekskranka över melodierna och balladerna svävar iväg, fulla av vackra ljud men utan riktning. Föremålet för hans kärlek är fortfarande: Den fulaste flickan i världen - en 60-talsekande Orbinsonballad, tyvärr med Jojje Wadeniusk pekbokslyrik ("Hon går som en studsande boll" är dock en väldigt rolig textrad). Rockenroll - blåa ögon, igen handlar om Broder Daniel: "Jag spelade i ett band. Stans bästa band, den här gången kanske världen förstår oss" och bjuder på ett härligt franskdoftande dragspel.
Titelspåret ligger sist och är allra bäst. En lika kyligt symfonisk som varm och utelämnande ballad, med både text och melodi till Mercury Revs Opus 40s ära. Scratchin her wrists in the pourin' rain. Hon skär sig i handleden i solskenet.
Autotunern är chanslös när Håkan tappar tonen och här gör han det som aldrig förr. Resultatet är nästan så hjärtskärande och nära som Kevin Rowlands [I]My Beauty[/I]. [I]April Skies[/I] har blivit [I]Aprilhimlen[/I] och Elvis-pojkarna slänger upp påskliljorna. Allt är falskt och bedrägeri men det struntar jag i. Svaren är bara en skivsamling bort - och det är ju det bästa med alltihop.
