Greg Dulli — Random Desire

Patrik Forshage 18:41 26 Feb 2020

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

På hans första soloalbum - huvudsakligen verkligen ett soloalbum i ordets bokstavliga bemärkelse, förutom diverse gästspel - är både ordningen och passionen hursomhelst återställd. Här är farligheten lika påtaglig som romantiken, och redan i inledande Pantomina förför melodin lyssnaren till att vrida upp volymen så att ljudväggen när gitarren kommer in omedelbart når direkt skadliga nivåer. 

Mitt i allt det finns elegant insmugna elektroniska detaljer och smarta blinkningar till både klassisk soul och dagsaktuell r’n’b, mest påfallande i Lockless. Men trots de stilfulla arrangemangen är det Greg Dullis känslosamhet som är hans största tillgång. I okaraktäristiskt lågmälda Marry Me når hans vädjande frieri bara till den dörr hon just stängt bakom sig på väg bort, och om hans gitarrlarm annars kan skada öron är den sortens knappt uthärdliga övergivenhet direkt hjärtekrossande. 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Summer Walker – Life On Earth

Efter debutalbumet Over It stod det klart att Atlanta hade fått en ny r&b-drottning. Summer Walkers inkännande slow jams har inte bara charmat fans världen över, hela OVO med Drake i spetsen har också fastnat. Det märkets inte minst när Drake hoppade på remixen av Summer Walkers magiska Girls Need Love. Men att bli känd över natt är inte lätt. I slutet av förra året ställde Walker in majoriteten av spelningarna på sin turné på grund av sin sociala ångest. Hon hintade också om att hon var klar med musiken för gott via sin Instagram.

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.