Greg Dulli — Random Desire

Patrik Forshage 18:41 26 Feb 2020

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

På hans första soloalbum - huvudsakligen verkligen ett soloalbum i ordets bokstavliga bemärkelse, förutom diverse gästspel - är både ordningen och passionen hursomhelst återställd. Här är farligheten lika påtaglig som romantiken, och redan i inledande Pantomina förför melodin lyssnaren till att vrida upp volymen så att ljudväggen när gitarren kommer in omedelbart når direkt skadliga nivåer. 

Mitt i allt det finns elegant insmugna elektroniska detaljer och smarta blinkningar till både klassisk soul och dagsaktuell r’n’b, mest påfallande i Lockless. Men trots de stilfulla arrangemangen är det Greg Dullis känslosamhet som är hans största tillgång. I okaraktäristiskt lågmälda Marry Me når hans vädjande frieri bara till den dörr hon just stängt bakom sig på väg bort, och om hans gitarrlarm annars kan skada öron är den sortens knappt uthärdliga övergivenhet direkt hjärtekrossande. 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

The No Ones - The Great Lost No Ones Album

Ett norskt gubband som habilt och stadigt spelar luftig powerpop tydligt influerad av The Byrds och The Posies, med oantastlig stämsång, gedigna melodier med handfasta refränger och titlar som Sun Station Vadsø? Jamen det kan väl passa bra i afterski-baren, men nu när den är stängd undrar man om det låter sig överföras till skiva med samma engagemang från alla inblandade?

Tussilago - Sense of Me

Efter ett längre uppehåll är kritikerrosade Tussilago tillbaka med nya musik som bygger vidare på bandets karaktäristiska drömska sound. Singeln Sense Of Me, som släpptes redan i november förra året, är tonsättande för skivan med samma namn och lyssnaren hör att inspirationen är hämtad från Tame Impala och Brian Eno. På skivan har även Petter Winnberg från Amason och Tityo, för att nämna några namn, lämnat sitt avtryck.