Gorillaz – The Fall

Patrik Forshage 05:00 30 Dec 2010


Varningssignalerna är öronbedövande. Som om det inte vore illa nog bara med konceptet Vad Vi Gjorde Under USA-turnéns Dödtid (eller The Fall, som Damon Albarn istället valt att kalla skivan, efter årstiden när turnén inföll). Som om det inte vore illa nog att Damon Albarn slarvar bort hela sitt Gorillaz-koncept med märkvärdiga och eklektiska allstar-lineups till förmån för vad som i realiteten är ett renodlat soloalbum. Han släpper bara fram korta inhopp av turnémusikerna och tillika forna The Clashmedlemmarna Mick Jones och Paul Simonon (gitarr och småsnack respektive en enstaka basslinga) samt en vokalinsats av Bobby Womack. Som om det inte vore illa nog att skivan släpps som gratisstream (”ingen skulle betala för det här ändå”) mitt under julhelgen (”för att minimera de negativa reaktionerna”). Som om inte allt det skulle räcka för att skrämma bort varje tänkande människa från Gorillaz så går dessutom Damon Albarn ut och skryter vitt och brett om att hela klabbet är inspelat på hans nya sponsrade iPad, och pratar avsevärt mer med datormagasin om vilka appar han använt än med musikmagasin om resultatet. Varningsklockorna larmar så högt att de nästan överröstar musiken.
 
Mycket riktigt visar sig The Fall också bestå av en massa klumpiga elektroniska applikationslekar, lika underhållande och spännande som när ditt syskonbarn får låna iPhonen för att hålla sig lugn en liten stund och under imponerat stönande inte kan sluta visa dig fåniga spel och meningslösa effekter. Men – och här kommer recensionens vändning – The Fall består bara till hälften av sådant dravel. Resten är låtar tillräckligt starka för att platsa på Gorillaz ordinarie skivor, till exempel släpiga Revolving Doors som med sitt åldrade elektroniksound hade kunnat vara en popigare Cabaret Voltaire-låt från tidigt 80-tal. Många av låtarna hade givetvis mått bra av bearbetning och varför inte en och annan väntat oväntad gästartist, men melodier och beats sitter förvånansvärt ofta som de borde. Och den där lilla Bobby Womack-sången, fantasilöst/självförklarande betitlad Bobby in Phoenix, är bedårande.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner