Go, Went, Gone

14:46 31 May 2000
När jag hörde Firesides sympatiska sammanfattningsdubbel härom månaden var det främst en av låtarna på skivan med covers som fick mig att lystra lite extra. Mitt i alla de väntade tolkningarna av larmmästare som Dinosaur Jr, Hüsker Dü och Sonic Youth hade de haft den mycket goda smaken att spela in [I]If I Needed You[/I] av den sorgligt förbisedde singer/songwritern Townes Van Zandt. Eller rättare sagt Kristofer Åström sjöng, spelade akustisk gitarr och trakterade (tror jag?) tramporgeln, på ett mycket begåvat och innerligt sätt. Därför blev jag varken rädd eller förvånad när jag hörde att han skulle släppa en platta med betydligt varsammare låtar än de han och de övriga i Fireside brukar skänka oss. Han hade ju redan visat att hans röst höll för betydligt stillsammare sånger, men att han skulle besitta en sådan här trubadurpondus, det var mer än vad jag vågat hoppats på.Att det råder baisse för ledsna, spröda och sparsmakat instrumenterade låtar för närvarande har väl inte kunnat undgå någon. Från det stora landet i väst har det under flera år kommit det ena bandet mer spartanskt än det andra och alltid med countryn i botten. Storbritannien har också vaknat till liv och börjat gräva i trubadurgarderoben och här hemma visade Peter Svensson och Jocke Berg att de inte ville vara sämre. Dessutom väntar vi med tillförsikt på Nicolai Dungers kommande som enligt ryktet skall vara en riktig tårdrypare. Och så alltså Kristofer och hans två kumpaner, trumslagaren Per Nordmark och pianisten Peter Hermansson, som här har åstadkommit en riktigt jävla bra platta att ta till sig gång efter annan i höstmörkret. Arrangemangen lider inte av någon dramatisk storslagenhet mitt i det sparsmakade, något som emellanåt kan vara lätt hänt när man vill skapa lågmäld musik, utan känns rakt igenom genuin, småskalig och genomarbetad. Ett par spår tangerar kanske Red House Painters-receptet, men det känns aldrig plankat eller ansträngt eftersom Kristofers röst är såpass stark och egen, dessutom förmedlar hans gitarrspel en närhet så påtaglig att det är svårt att göra annat än bara lyssna när plattan snurrar i min stereo. Ytterligare en platta att vända sig till när hösten känns för lång och hård. Det är bara att tacka och bocka.
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner