Startracks/House of Kicks

Go, Went, Gone

När jag hörde Firesides sympatiska sammanfattningsdubbel härom månaden var det främst en av låtarna på skivan med covers som fick mig att lystra lite extra. Mitt i alla de väntade tolkningarna av larmmästare som Dinosaur Jr, Hüsker Dü och Sonic Youth hade de haft den mycket goda smaken att spela in [I]If I Needed You[/I

Hello Kids

Fireside har tagit det mycket sympatiska beslutet att göra ett bokslut över sin karriär till dags dato och släppa en platta med allt udda material från samlingsskivor och singelbaksidor samt två tidigare outgivna låtar och nio stycken covers. Det blev en synnerligen matig dubbelplatta, som dessutom säljs till enkelpris, och frågan är om man någonsin fått så mycket musik för pengarna. Här återfinns

Plains, Plateaus and Mountains. The River, Lakes and Seas

Sedan Son Volts debutalbum [I]Trace[/I] släpptes i november 1995 har det sålt i 2 000 exemplar i Sverige. Det är inte särskilt mycket, men eftersom det verkar som om hälften av de som köpt det har startat egna band - eller ändrat inriktningen på sina gamla - är det ändå utan tvivel en av de skivor som betytt mest för det svenska rockklimatet på 90-talets senare hälft. I dag finns det, för första

Manifesto Pessimisto

För en superfan av hård, taktfast och kliniskt monoton Steve Albini-rock är det alltid en lisa för öronen att få musik som Serial Cynics intryckt i sig. När det dessutom finns ett personligt musikaliskt avtryck blir det som alla förstår ännu roligare. Det är först i och med den här plattan som trion tillskansat sig den mer personliga identiteten. EPn från i fjol var verkligen ingen rolig historia,

Välkommen till festen

För den oinvigde är denna platta en synnerligen tilltalande introduktion till svensk alternativmusik av idag. Hela 18 band ryms och musikaliskt spänner den från Friends charmiga skräprock över Bricks stenhårda monotoni till Honey is Cools spröda toner och Bear Quartets lysande vemodiga musik. Just de fyra ovan nämnda är mina egna personliga favoriter i uppbådet av band, tillsammans med lundagäng

Score!

Har man Candysucks ambitioner - att spela tung, hård pop medkvinnlig stämsång och depressiva texter - är det rätt lätt att låta...fritidsgård. "Nu jävlar ska vi spela rock, vi kör lite BadReligion-covers och vinner en talangjakt", liksom. Förhandskassetten ser rätt torpig ut också: omslaget är grönsprayat och så har någon stackars praktikant (får man anta) fått sitta och spilla orange- och silverf