Den mest intensiva och personliga av alla Wu-Tang Clan-medlemmar chockar
på sitt åttonde soloalbum genom att helt släppa sin gamla hårda stil och bara göra låtar om kärlek och sex. Han rappar visserligen bra, och skivan är en homogen helhet, men autotunesången som dyker upp i varannan refräng låter fruktansvärt malplacerad. Det skär sig, helt enkelt.