För varje album George Ezra släpper blir jag bara mer och mer besviken. Men jag kan heller inte sluta hoppas på att soundet ska förnyas.
Han debuterade 2014 och slog igenom med singlarna Budapest och Barcelona. Ezras musik har sedan start varit lättsamt trallvänlig pop. Men debutalbumet hade ändå en övervägande majoritet av bra låtar, som mer rörde sig i indiepopens fack. Did You Hear The Rain är till exempel en av mina absoluta favoritlåtar.
Sedan singeln Shotgun som blev en av årets stora sommarplågor 2018 har Ezra allt mer sökt sig till den mest kommersiella sidan av pop. Det är väldigt tråkigt, eftersom det ödslar bort hans unika bariton-röst, som ändå är en av de mest intressanta på popscenen. Han hör hemma i det mörka melankoliska.
Tyvärr är hans fjärde album Gold Rush Kid ytterligare ett steg i fel riktning. Glimten i ögat är inte längre subtil, utan det är studsigt tralligt och tramsigt, halvvägs mellan någon slags funk och pop. Varje låt låter som den tidigare utan större variation i stämning, rytm eller melodi.
Som tidigare album är den andra halvan något mer genuint genomarbetad och intressant. Men den tydligen nödvändiga kvoten av intetsägande hits tar över mer för varje album.
Något annorlunda måste ske till Ezras nästa album. Kanske hitta nya producenter som kan lyfta fram annat. Men jag är rädd att han trivs bra i sin nuvarande nisch, eftersom den av något outgrundlig anledning går bra kommersiellt. Vilket slöseri.
