Jag tror inte det finns många artister som kan göra lika meningsfulla hyllningar till sina förebilder som Ashley Beedle - den ytterst begåvade missionären av svart musik som legat bakom flertalet av den engelska klubbmusikens bästa och viktigaste album. Varje Ashley Beedle-album är en resa till nya ljudlandskap, nya rytmer, nya länder och nya hjältar. Han har gjort förträfflig disco med Black Science Orchestra, funkig house med X-Press 2, sval souljazz med Delta House of Funk, knasig techno med Disco Evangelists (tillsammans med David Holmes) och, framför allt, två fantastiska album med kompisarna i The Ballistic Brothers. Allt han gör genomsyras av en så naivt smittsam kärlek till sina inspirationskällor - hans musik får en alltid att vilja ha mer. Black Jazz Chronicles är Ashleys senaste projekt, och det första där han är helt solo. Följdaktligen är det också det mest personliga och introverta han skapat. De tidigare albumen - i synnerhet Ballistic Brothers små mästerverk - var utåtriktad, optimistisk dansmusik. Fantastiska rytmer som fick en att längta till klubbarna och skivaffärerna i Londons Notting Hill. På [I]Futute Juju[/I] handlar det däremot nästan uteslutande om stämningar - svåra afrobeats, ond jazz och uppenbara influenser från tidig Detroit-techno. Skivan är inramad av två lågmälda pianokompositioner, men utöver dessa rör det sig nästan uteslutande om vildsinta, men elektroniskt avskalade jazzbeats. De trogna Ashley Beedle-fansen kommer säkert inte bli besvikna, men det känns ändå som om något saknas. Av de resor Ashley Beedle bjudit mig på hitills så är Black Jazz Chronicles-resan den där mina fötter stått stadigast kvar på jorden.
Skivbolag:
Artist: