Gainesville tillhör visserligen delstaten Florida, men närheten till Georgia gör att den lilla staden har betydligt mer att göra med schablonbilden av den amerikanska södern än med schabloner av Disneyworld eller Miami Beach. Så när Holopaw vräker countryattribut över sin psykedeliska folkpop är det naturligt om än en smula onödigt, och malplacerade steelgitarrer hade gärna fått lämna utrymme till en sympatiskt ringande Tom Petty-gitarr (en av stadens totalt fyra kända söner) oftare än bara i 3-shy-cubs. Found (Quit +/or Fight) är fin och känslig, men ideliga övertydliga folkinfluenser och knäppa vändningar verkar vara ett självändamål, och John Orths underliga röstvibrato, som först känns lustigt, blir snart enerverande.
Fruit Bats tredje skiva funkar precis tvärtom. Den Seattle-baserade Chicagotrion är självsäker och trygg, och vågar tvätta bort onödig kosmetika från sina genomtänkta och välbalanserade veka sånger. Born in the 70's med handklapp och en mördande refräng, och Eric Johnsons fina falsett, är pärlan, men den har sällskap av flera nästan lika rättframma låtar. Med huvudsakligen akustiska instrument och någon försiktig orkestrering, kanske bara en flöjt eller ett ensamt dragspel, lägger Fruit Bats tonvikten på "pop" i begreppet "folkpop", och tar oss till platser R.E.M. kanske besökt om de varit bättre på stämsång. Spelled in Bones är en klok investering, men om du av någon anledning känner behov av ytterligare folkpop från grunge-etiketten Sub Pop i sommar är Fruit Bats förra helt förbisedda Mouthfuls ett betydligt bättre alternativ än Holopaw.
Holopaw släpps den 9 augusti, Fruit Bats finns ute nu.
