Trots att Frank Oceans perfektionism länge varit vida känd upplevs Endless som ett konstant flöde av spontanitetspräglad musik, som här och var saktar ner tillräckligt för att han ska kunna fullborda en tanke helt och hållet. Den processgrundade musiken kan ses som en audiell version av den spiraltrappa Ocean bygger i albumets visuella del. Ett arbete som inte innefattar den färdiga produkten, utan bara vägen dit.
Frank Oceans sinne för humor framträder, genom samarbetande dubbelgångare, (gissningsvis) ironiska klädval och ett märkligt reklaminslag för mobiltelefoner, i både bild och musik. Men det är framförallt den lika förväntade som imponerande nakenheten i musiken som känns. Instrumentellt kontrastrika Slide On Me berör bland annat med sin fina refräng och relaterbara tematik om relationens pendelrörelse.
