Gigen som förband på stadiumspelningar har givit Frank Carter mersmak, och med sitt tredje album tänker han ta sig hela vägen dit på egen hand. Med anthems värdiga Manic Street Preachers mest storslagna stunder tar han i för drottning och fosterland. Men all den kraft som bandet uppbådar - och den är sannerligen väsentlig - innebär motsvarande mängd förlorad dynamik, och texternas variation av upploppshyllningar och tomma hårdrocksmetaforer (”dragons made of oxygen”, någon?) bidrar knappast heller till nyansering.
När man vridit upp volymreglagen maximalt och det rimligen inte borde finnas ytterligare muskelkraft att tillgå bjuder man in Tom Morello som gäst på Tyrant Lizard King, och sedan går det faktiskt inte att bli mer uppblåst.
Skivbolag:
Artist:
