Ta det nu bara lugnt. Ställ dig inte upp och hoppa, du är inte rockstjärna, du är inte Christian Olsson, sångare och pianist i Fibes, Oh Fibes!. Men varenda cell i mig vill vara Christian Olsson, varenda stämband i min kropp vill sjunga som Christian Olsson, i duschen, på väg till jobbet med [I]Still Fresh[/I] i lurarna, i jobbstereon och vid ett antal andra situationer. Det är kärlek. Det är kärlek till en mans röst, hans texter och hans musicerande följe.
Det var länge sedan Sverige födde en så klockren sångare, en så tydlig stjärna och ett så direkt rockband. Ett anspråkslöst rockband med en tidstypisk sättning bestående av piano, gitarr, bas, trummor, trombon och trumpet. Det låter som ett skällsord när man pratar om blåssektioner i ny svensk rock, men Fibes är en annan typ av eleganta efterapare - jag kan och vill inte peka på några influenser, det här bandet står över allt sådant. Det är som vi hittat dem i en pianobar på ett hotell för igenkänningsfaktorn i deras musik har varit så stor, men vi har tagit dem därifrån för den har varit aningen för bra för att spelas på ett sånt ställe.
Christian Olsson är fri nu. Fri att frusta, spotta, skrika, sjunga i falsett, sjunga hest, slå på sitt piano och berätta att han måste få en timme till med dig. Det är livsviktigt. Och lika viktiga är Stefan Brunzells stråkar som kommer in och frälser titellåten. Redan där uppe med stråkarna på Vegas [I]Shake Up Your Soul[/I] och Sebastien Telliers [I]La Ritournelle[/I] - årets två bästa stråklåtar. Så där fortsätter det, varenda spår på [I]Still Fresh[/I] har något oemotståndligt i sig, varje spår andas tungt som för att visa att det är vid liv, eller så puttrar det bara förstrött och somnar sen in som en trött storstad.
På scen är Fibes, Oh Fibes! redan Sveriges bästa band, på skiva är det inte långt ifrån.
Skivbolag:
Artist:
