Argare. Hårdare. Allvarligare. Roligare. Svängigare. Modernare. Med detta album bevisar Eminem inte bara att han är långt mer än den kuriosaföreteelse eller dagslända som många nog först trodde. Eminem bevisar att han just nu är Amerikas bästa rappare alla kategorier.
Eminem år 2000 är precis lika bra som Slick Rick var 1988 eller Snoop Doggy Dogg var 1993. Det finns ingen annan - nej, inte ens Jay-Z - som har samma flyt, timing, angelägenhetsgrad. Precis som när Slick Rick sjöng om Mona Lisa sitter man koncentrerat med lurarna för att inte missa ett ord av vad han säger.
Eminem berättar om sitt liv, skoninglöst självutlämnande, och säger exakt vad han känner, inklusive en hagelstorm mot närstående och artistkollegor, utan att någonsin tänka på följderna. Hans sätt att hela tiden anta olika roller är också gjort med en finess som 9 av 10 teaterregissörer aldrig kommer i närheten. Gatans teater? Glöm det. Hiphop och Eminem är gatans teater om något.
Några av de homofobiska inslagen i texterna skulle visserligen kunna lukta rätt illa, men Eminem klarar det med sin humor; när han kallar alla de nya pojkbanden för smygbögar som bara väntar på att bli avslöjade på närmaste toalett är det svårt att inte le åt det. Äntligen en artist som inte är taktisk utan otaktiskt ärlig och vägrar vara med i kompisklubben på MTV-galan.
Producenten Dr Dre börjar också inta en särställning i rockhistorien som den producent som förmått vara nyskapande under längst tid. I över 10 år har han nu ständigt förvånat, förbluffat, förnyat. Sättet att till exempel pausera musiken i Kill You spöar till och med vad ungarna håller på med i New Orleans och Yonkers, New York.Skivbolag:
Artist:
